Sanna Vestin

Sanna Vestin föddes 1951 i Stockholm dit hon nyligen flyttade tillbaka efter 33 år i Katrineholm. Vestin är pensionär, vice ordförande i FARR samt en av initiativtagarna till Asylkommissionen. Hon hoppade av skolan när hon var 16 år och tillbringade nästan 25 år på verkstadsgolvet där hon gick från packerska till maskinställare till programmerare. Vestin har spelat blockflöjt, klarinett, oboe och dragspel, ingendera med någon vidare framgång menar hon. Hon har också försökt lära sig franska, tyska, finska och (som det hette då) serbokroatiska, inte heller det gick speciellt bra. Däremot är hon expert på att baka tårtor och är utnämnd till hedersdoktor vid Malmö högskola. Vestins text handlar om vad som hände med asylrätten efter 2015 och om en så kallad “villkorad asylrätt”.

Utdrag ur texten “Den fullständiga asylrätten”:

“Nästan alla politiker i Sverige säger att de vill slå vakt om asylrätten. Även de politiker som talar om flyktingar i termer av volymer och hot mot samhället brukar ofta lägga till det. Kanske säger de till och med att asylrätten är absolut.  Men de avser oftast inte rätten att få asyl för den som behöver skydd, utan de menar bara det jag skulle kalla för den grundläggande asylrätten, rätten att söka asyl.
Den som dyker upp i ett land eller kommer till en gräns och söker asyl, den har rätt att få sin sak prövad. Inom EU finns Dublinförordningen som styr vilket EU-land som i så fall ska pröva ansökan, men grunden är fortfarande att det finns rätt att söka asyl. De två delarna hänger naturligtvis ihop. Rätt att söka asyl är otillräckligt utan garantier för att detta leder till skydd för den som behöver det. Men den minimalistiska synen på asylrätt stannar vid gränsen och befriar därmed också politikerna från ansvar för vad som händer sedan. “

Konstnär: Nanna Ståhle