Patricia Lorenzoni föddes 1975 i Uppsala och bor idag i Norrköping. Lorenzoni är idéhistoriker, forskare och författare. Hon är verksam vid Centrum för mångvetenskaplig forskning om rasism vid Uppsala Universitet där hon bland annat forskar om ensamkommande minderårigas asylprocesser i Sverige. Lorenzoni hoppade en gång i tiden av gymnasiet och är löjligt dålig på att köra bil men väldigt bra på att tillverka dockskåpsminiatyrer.

Patricia Lorenzonis text är tidigare publicerad på hennes blogg och skiftar mellan en personlig berättelse om att vara värdfamilj åt en ensamkommande ungdom 2015 och en mer idéhistorisk essä om asylrätt och medmänsklighet. 

Utdrag ur texten “ETT RIKE UNDAN-TAGET”

“Den som staden spottat ut upphör inte att existera. Inte i Balsam Karams roman, inte i vår verklighet. Ibland talas om ett skuggsamhälle. Sociologen Helena Holgerssons bok Icke-medborgarskapets urbana geografi från 2011 är en studie av staden Göteborg såsom den ses och erfars av människor som saknar laglig uppehållsrätt i den. Människor som sökt fristad men avvisats. De fortsätter att bebo staden, men utan dokument. ”Skuggsamhället” är en metafor för detta liv bortom lagens skydd. Men med metaforerna kommer risken för mystifiering. En av Holgerssons poänger är att det förmodade skuggsamhället också är ett pågående vardagsliv. Som sådant är det del av det som varje dag gör Göteborg till Göteborg.

Holgersson ramar in sin studie med två korta personliga skildringar av möten, en i början och en i slutet av boken. I inledningen befinner hon sig med en av sina informanter på Ramberget på Hisingen. De betraktar staden ur fågelperspektiv, utanförperspektiv. I slutet har hon istället förflyttat sig med en annan informant till stadens kommersiella hjärta, ett kafé i Nordstan. Den unge man som där gör henne sällskap har efter flera år i Sverige äntligen fått uppehållstillstånd. De sitter och tittar på människorna utanför kaféfönstret och skrattar tillsammans.”

Konstnär: Nanna Ståhle