John Washington

John Washington

John Washington föddes 1981 i Buffalo, New York. Bor idag i New York. Han är journalist och skriver bland annat i The Nation och The Intercept.

John Washingtons mamma flydde som barn 1960-talets Rumänien tillsammans med sina föräldrar  och Washington fick ofta höra historier om familjens migration under sin uppväxt.

Washingtons text är ett kapitel ur boken “The Dispossessed” och handlar om flykt och asyl som en uråldrig mänsklig praktik. Hitta mer av John Washington på www.jblackburnwashington.com 

Utdrag ur texten “En uråldrig mänsklig praktik”:

“I årtusenden har människor lämnat sina hem för att söka skydd. Lucy, en av de tidigaste människoliknande varelser som hittats, tros ha dött medan hon migrerade. Det var inte förrän på 1900-talet, som för övrigt kallats flyktingens århundrade, som antalet människor på flykt ökade till över en miljon och det var först då som stater började samarbeta för att bekämpa, välkomna eller avvisa dem. Under det senaste århundradet gjorde kombinationen av storskaligt krig, upplösningen av imperier och en teknisk utveckling som hunnit ikapp hatets politik att våldet trappades upp till oöverträffade nivåer. Det tvingade hela folkgrupper att välja mellan slakt och öppet hav, mellan svält och miserabla läger, mellan politiskt förtryck och öde öknar. Den ryska poeten Anna Akhmatova kallade den rädsla och skräck som dessa miljoner flyktingar kände för “det verkliga tjugonde århundradet”. Idag finns det 70,8 miljoner tvångsförflyttade människor i världen som lever i vad som skulle kunna vara en del av det verkliga tjugoförsta århundradet. Det finns visserligen många årtionden kvar i detta århundrade och därmed gott om tid för nya fasor, som vi ännu inte kan föreställa oss, att sätta sin prägel på det. 

Men människor har flyttat på sig långt innan 1900-talets folkvandringar. Under hela mänsklighetens historia har individer, familjer, samhällen och grupper behövt överge sina hem för att söka skydd, bördigare jord eller mer artrika skogar. Det var inte alltid rädslan som drev oss: de första upprättgående förmänniskorna vandrade ut ur Afrika och nådde så långt som till Indonesien. Vi stannade inte där utan fortsatte följa årstider och villebråd, pressade av knapphet och våld, lockade och frestade av horisonten, av regn, rikedom, nyfikenhet och allt annat som driver oss. Vi kom till Australien och Amerika, alltid resande och rörliga. När de flesta människor bosatte sig i städer, imperier och nationalstater började vi försöka kontrollera och förhindra dessa migrationer, även om vissa människor förhindrades mer konsekvent än andra. I boken Lights in the Distance skriver Daniel Trilling: “Migrationens historia är en historia av att kontrollera rörelsefriheten hos alla utom en rik elit.” Än idag är det fortfarande nästan bara de fattiga som hindras av gränser. De rika har kontakter, pengar och pass som gör det möjligt för dem att resa, flytta och bosätta sig var de vill. “

Konstnär: Nanna Ståhle