Anders Hellström föddes 1976 i Lerum och bor idag i Malmö. Hellström är docent i statsvetenskap och forskar om migration och politik vid forskningsinstitutet MIM, Malmö universitet.

Förutom detta har Anders Hellström en svit på över 1 300 dagar i rad på Duolingo där han lär sig franska, tyska, spanska och italienska.

Hellströms text handlar om om hur svensk migrationspolitik såg ut runt 2015 och hur politiker och journalister talade om invandring.

Utdrag ur texten “Vilka minnen vill vi hålla kvar vid?”:

“När denna text skrivs har den politiska debatten under mycket lång tid, förståeligt nog, fokuserat på pandemin och konsekvenserna av densamma. Det diskuteras fortfarande vilken strategi som ska användas för att få bukt med Covid-19-viruset. Bör man bära ansiktsmasker i kollektivtrafiken? Införa karantän eller inte? Ska skolorna stänga? Samtidigt är dödsfall, medicinsk utrustning (eller bristen därav), arbetsförhållanden för anställda i den offentliga sektorn, ekonomiska svårigheter och stigande arbetslöshetstal fortfarande högst upp på den politiska agendan. Skillnader mellan grupper av människor finns kvar och förstärks (Brubaker 2020). Verkligheten innebär onekligen helt olika påfrestningar, eller utmaningar om man hellre vill se det så, för människor som kan jobba hemma och de som behöver ta sig till sitt jobb, om jobbet ens finns kvar. 

Vi har nästan glömt bort att Jimmie Åkesson, partiledare för Sverigedemokraterna (SD), åkte till Grekland omedelbart före Corona-utbrottet för att dela ut broschyrer om att Sverige är fullt och att det därför inte är lönt att ansöka om asyl här (The Independent 200306).

Men successivt börjar den politiska debatten emellanåt uppmärksamma andra frågor än corona. Tidigt på hösten 2020 formulerade de politiska partierna en gemensam migrationspolitik för Sverige. Den nya politiken var tydligt grundad i en oro för ett ökande antal migranter till landet (Ju 2019: 32). Föga överraskande är åsiktsskillnaderna stora. Till exempel kunde de två regeringspartierna Socialdemokraterna och Miljöpartiet knappast komma överens om något förslag. Men de flesta politiska partier och flera experter hävdar att vi aldrig ska återvända till 2015 igen. Detta meddelande upprepas, både i media och i politiken.”

Konstnär: Nanna Ståhle